Hur var det nu, att leva med en person som blivit en legend? | Egentligen var det min fotointresserade brorsdotter Elsa 18 år, som satte igång mina funderingar. Hur var det egentligen att ha Christer som styvfar? Jo, när min mamma Angelica och pappa Bo skildes fick lillebror och jag bo kvar hos pappa.

– Över min döda kropp, sa han när mamma ville ha delad vårdnad. Hon var inte mogen att ta hand om barn, förklarande pappa. Det resulterade i att vi inte träffade mamma särskilt mycket under våra småbarnsår. Vi bodde inte ens i samma stad.

Angelica träffade Christer på Fotoskolan och de blev ett par och levde och arbetade tillsammans i cirka tio år.

Första mötet med Christer

Första mötet med Christer var när jag var 11 år, på Nice flygplats. Christer kom fram för att hämta mig endast iklädd svarta skinnshorts, skinnkeps, sandaler, med en guldring i örat och hade en tjock guldkejda runt halsen med en figa, en spansk knuten hand. Han sa,  – Följ med mig, din mamma är och parkerar. Väluppfostrad liten flicka som jag var, gjorde jag det.

SparaSpara

Camilla Julner och Christer Strömholm © Angelica Julner

Fox Amphoux

Jag skulle hälsa på hos dem i Fox Amphoux, som är en primitiv liten by uppe i bergen, hade jag fått höra om. Primitiv för mig var som i Afrika med stampat jordgolv, och förvånad upptäckte jag att det fanns el och vatten i en kran på torget, fast ingen telefon. Det var en väldigt sömnig medeltida by med ruiner och skorpioner, nästan inga människor bodde där. Så jag fick verkligen vara tillsammans med min mamma och Christer den sommaren.

Alltid full med bus

Vi gjorde en resa till Spanien och Christers kompisar i Cadaques, en vacker liten fiskeby i Katalonien där många konstnärer bott genom tiderna. På vägen dit gjorde vi ett stopp i Marseille. Sent på kvällen på väg hem till det lilla slitna hotellet, stannade han till i receptionen, mamma och jag gick intet ont anandes upp till rummet. Jag öppnade dörren och såg i mörkret att det låg någon i min säng! Förfärad viskade jag till mamma, men blev sedan mer upprörd… personen som låg där hade öppna ögon och det låg ett par glasögon bredvid på kudden. Var hon död?

Efter ett par minuter kommer Christer upp, går in och tänder. – Åh, det är bara fröken Fredriksson, utbrast han! Det var ett vaxhuvud (med prästhatt) som Christer hade köpt på loppis och bäddat ner i min säng och puffat upp med kläder under täcket. Allt för att spela oss ett spratt! Så var det, alltid på lek- och bushumör, aldrig elakt, även om vissa saker aldrig går att glömma. Som när vi glömde bort dagarna i Fox och höll på att smyga och fixa till Christers födelsedag, ända tills vi såg en kalender och förstod att det var I DAG… och då var det redan kväll. Så när vi kröp till korset, blev han inte nöjd förrän vi grät, både mamma och jag.

 

Christer Roi / Christer Strömholm © Angelica Julner

 Linslöss, Angelica  & Christer i Fox ©  Angelica Julner, 1971

Angelica & Christer i ateljén i Glimminge. © Johnny Zaar, Skånereportage

Livets skola

Det gick några år och kontakten var rätt dålig mellan mamma och mig, vi hade inte träffats på länge. Så kom möjligheten att jag själv kunde resa till Paris, där de nu hade en pytteliten lägenhet med utsikt över takåsarna, och jag skulle hälsa på över julen.

Kära minnen om Christer

Han gav oss utrymmet att få återknyta kontakten och hade kärleksfullt tålamod att låta mig vara med som en vuxen individ, trots att jag var tonåring.

Angelica porträtterad av Christer för den första konstutställningen hos Galleri Engström.
© Christer Strömholm / BVS

Angelica och Camilla på vernissagen för Angelicas utställning hos Pierre Robin, Paris 1977.  © Christope Laurentin

Det var jag inte van vid hemmifrån pappa och stymor, där jag oftast hade hand om småsyskonen. Jag lärde mig franska och att hitta loppisfynd, åka Metro ensam mitt i natten. Fick klara mig själv och att vara lite utsatt, inte behöver vara så farligt. Jag flyttade ner till dem och blev Au-Pair flicka i en svensk-fransk tokig familj med två små barn.

Och under somrarna i Glimminge där vi tillsammans med mormor Dolores hade vilda diskussioner, om allt, men mest om konst och bild.

Christer, jag och mormor Dolores med alla våra loppisfynd.
© Angelica Julner.

Fakta  

Christer Strömholm 1918 07 22 – 2002 01 22

Bild Verksamheten Strömholm

Angelica Julner 1937 08 08, är bosatt i Frankrike i Fox-Amphoux sedan många år tillsammans med sin man Michel Muraour.

Angelica Julner photographe

Comments | Kommentarer

0 Comments

Pin It on Pinterest

Share This